Hytta och Bruk

Hytta och Bruk

Hytta och Bruk i Västmanland

Andersbenning, Baggå, Bernshammar, Bockhammar, Bohr, Borgfors, Bredsjö, Bångbro, Dalkarlshyttan, Engelsberg, Fagersta, Frövifors, Färna, Gisslarbo, Grythyttan, Guldsmedshyttan, Gusselhyttan, Hallstahammar, Hedhammar, Hjulsjö, Hällefors, Högfors, Ljusnarsbergs kommun, Högfors, Norbergs kommun, Hörken, Jäder, Jönsarbo, Karmansbo, Kedjebo, Killinghammar, Kloten, Kolsva, Landforsen, Lapphyttan, Lienshyttan, Lindesby, Löa, Molnebo, Pershyttan, Ramnäs, Ramsberg, Riddarhyttan, Rockhammar, Rosshyttan, Seglingsberg, Semla, Sikfors, Skinnskatteberg, Skrikarhyttan, Spännarhyttan, Stjärnfors, Ställdalen, Surahammar, Svanå, Trummelsberg, Trångfors, Uttersberg, Vedevåg, Virsbo, Västanfors, Örbäck, Öskeforshyttan, Östanfors, Österhammar.
Hytta och Bruk i Närke

Algrena bruk, Aspa bruk, Axbergshammar, Brevens bruk, Gammelbo, Garphyttan, Haddebo, Hasselfors, Igelbäckens masugn, Klunkhyttan, Kårberg, Laxå, Mullhyttan, Röfors, Rönneshytta, Skogaholm, Skyllberg, Svartå, Villingsberg, Ölsboda.

Några utvalda hyttor och bruk

Bernshammar, herrgård och f.d. järnbruk i Heds socken i Skinnskattebergs kommun, Västmanland (Västmanlands län), 8 km norr om Kolsva.

En stångjärnshammare, Herr Lars Hammare, ska ha anlagts vid Hedströmmen så tidigt som 1508. “Herr Lars” var den dåvarande kyrkoherden i Köping. Vid 1500-talets mitt flyttades hammaren nedströms till nuvarande Bernshammar. Namnet ska ha kommit från en tysk vid namn Berendt von Hamburg, och skrevs ursprungligen “Berendts hammar”. År 1622 anlades en ny hammare. Bland senare ägare märks släkterna Schönström och Hising. År 1849 beskrivs Bernshammar som järnbruk med 4 härdar om 2600 skeppund stångjärnssmide. Bruket lades ner 1870.

Kvar idag finns en välbevarad herrgårdsanläggning, där den reveterade huvudbyggnaden av timmer i två våningar under mansardtak byggdes 1787–1790|90. 1803 tillkom två sidoflyglar. Byggnaden har en mycket välbevarad interiör. Till herrgården hör även en engelsk park med ett tempel samt ett orangeri från 1863. Bland övrig bebyggelse från brukstiden kan en faluröd arbetarebostad av timmer med locklistpanel från mitten 1800-talet nämnas. Bernshammar ägs idag (2007) av familjerna Lorichs och Gardell, vilken på kvinnolinjen härstammar från den adliga ätten Lorichs, som med ett kortare avbrott ägt Bernshammar allt sedan 1784.

Omkring 500 meter söder om Bernshammar ligger ytterligare ett gammalt järnbruk, Jönsarbo.

Engelsbergs bruk är ett före detta järnbruk som ligger vid sjön Åmänningen strax utanför tätorten Ängelsberg i Fagersta kommun i Västmanlands län. Den historiska anläggningen är ett världsarv och en del av Ekomuseum Bergslagen.

Bruket, som historiskt tillhört Västervåla socken och Gamla Norbergs bergslag, anlades 1681 av häradshövdingen Per Larsson Gyllenhöök (1645-1706). Då hade järnbearbetning redan bedrivits på platsen sedan länge av bergsmän. Per Larsson Gyllenhöök och senare hans son Anders Gyllenhöök (1674-1757) utvecklade bruket, så att det i början av 1700-talet bestod av tre hyttor, tre hammarsmedjor, en såg och en vattenkvarn.

Anders Gyllenhöök sålde Engelsberg 1728 till familjen Söderhielm, som under 1700-talet moderniserade bruket ytterligare. 1746 brann herrgården och fick nyuppföras. Lorents Petter Söderhielm lät på 1780-talet uppföra den västra flygeln på herrgården för att få plats med sin stora familj, med sina två hustur hade han nitton barn, av vilka femton nådde vuxen ålder. Han lät även bygga om masugnen. Efter släkten Söderhielm blev Anders Hebbe ägare till Engelsberg, men han bodde under tiden på Högfors bruk. Han sålde det 1825 till Gabriel Casper Timm. Han lät modernisera herrgården som då förfallit, lät höja masugnspipan, uppförde en rostugn, malmkross, blåsmaskin och värmapparat, samt lät ersätta de gamla tyskhärdarna med franchecomtéhärdar. Han hade för avsikt att även uppföra två lancashirehärdar men tvingades på grund av begränsade ekonomiska resurser att vänta till 1887 innan han hade råd med detta. Kort därefter tvingades han i konkurs. Hans son och sonson försökte under en tid att driva bruket vidare men 1890 fick man lov att stänga smedjan och 1891 utarrenderades hyttan. I stället försökte Clas Gabriel Timm som den siste i släkten som ägde bruket att anlägga en fiskodling i ett område nära Åmänningen och var den förste i Sverige att odla regnbågsforell.

Engelsberg fungerade från 1832 som fideikommiss inom familjen Timm. Generalkonsul Axel Ax:son Johnson köpte bruket 1916, varvid fideikommisset upphörde, och inlemmade det i Avesta Jernverks förvaltning. Tre år senare lades bruket ner. Engelsbergs bruk ägs fortfarande av familjen Ax:son Johnson genom Nordstjernan AB. Med hjälp av Riksantikvarieämbetet restaurerades bruket på 1970-talet.

Vid bruket finns herrgård, park, brukskontor, arbetarbostäder och industribyggnader. Engelsberg är det enda bruk i Sverige som har kvar såväl byggnader som det mesta av den tekniska utrustningen.

Bruksmiljön hotades av den stora skogsbrand som härjade i området i augusti 2014, omedelbart sydost om bruket.

Hedhammar, hammarområde vid Övre Uggelfors (Uggelforsån) strax utanför Riddarhyttan i Skinnskattebergs kommun, Västmanland. Uggelfors finns omnämnt 1510, och 1538 upptas en hytta där. Senare tillkom även en hammare. Hedhammar anlades först omkring 1650, och Övre Uggelfors hammare nedlades några årtionden senare. På 1750-talet nedlades även Övre Uggelfors hytta. 1822 ödelades Hedhammar av en översvämning varefter hammaren flyttades nedströms. Den nya hammaren kunde tas i drift 1828 och var sedan igång till 1873 då den lades ned. År 1849 beskrivs Hedhammar som ett järnbruk med 3 härdar om 1336 3/10 skeppund stångjärnssmide.

Synliga lämningar finns kvar efter hammarsmedjan och andra byggnader. Den byggnad som fungerade som bostad för arbetarna vid smedjan finns ej längre kvar. Byggnaden, som uppfördes 1820, var timrad med faluröd liggande och stående panel, har brunnit ner till grunden. Till huset hörde också ett antal bodar och fähus, bl.a. förrådsbyggnad i sten som tillhört smedjan.

Karmansbo är en småort i Hed socken i Skinnskattebergs kommun. I Karmansbo finns Sveriges och troligen världens enda lancashiresmedja i museal drift. Karmansbo bruksmiljö är en del av Ekomuseum Bergslagen.

Äldsta belägget för namnet Karmansbo är från början av 1400-talet, då det benämns karmansbodhum. “Karmansbo” kommer av det medeltida mansnamnet Karlman. Karmansbo hammare anlades troligen på 1580-talet vid Hedströmmen, då under namnet Frülichhammaren. Det har emellertid antagligen funnits hammarsmedjor området innan, redan 1565 omnämns nämligen Gamlehammar. Att man sedan felaktigt antagit att Karmansbo skulle anlagts 1611 beror på smedjan innan förefallit varit ofrälse, men att den från detta år blivit skattebefriad och namnet Karmansbo hammare etablerats.

År 1690 köpte bergmästare Schönström Karmansbo hammare. Det är sannolikt att det var bergmästare Schönström som samlade de egendomar och skogar som kom att tillhöra Karmansbo ägor. Schönström avled redan 1692, och Karmansbo tillföll barnen, fru Woltemat, fru Örnsköld och sonen Abraham David Schönström. 1756 övertogs Karmansbo av en yngre medlem, Martin Ludvig Örnsköld, en son till Löth-Örnsköld och Sara Helena Schönström.

När Örnskölds dog 1791 såldes Karmansbo till brukspatron Joachim Vretman som innehade bruket till 1812.

År 1812 tog handelshuset Jacob Schmidt i Stockholm över bruket och bildade Karmansboverken som förutom Karmansbo bestod av grannbruken Norrhammar, Holm-, Bäck- och Nyhammar. Sammanlagt blev detta sju härdar. Hellsjöns masugn började med leveranser till Nyhammars bruk.

År 1819 köptes Karmansbo av friherre C J af Nordin och C E Kurck. 1837 blev Nordin ensam ägare till Karmansboverken fram till 1846.

Den 28 augusti 1847 inropades hela Karmansboverken jämte Hellsjöns masugn på konkursauktion av handelshuset Schön & Co i Stockholm. 1855 blev den ene delägaren i firman, Johan Gustav Schwan, ensam ägare till bruket. Han lät genomföra en koncentration av driften från många små smedjor längs Hedströmmen till den större vid Karmansbo. Den 23 april 1881 ombildades bruket till aktiebolag under namnet Karmansbo AB. Karmansbo kom att utvecklas till ett av de större stångjärnsbruken i Västmanland. Vid sekelskiftet 1900, när tillverkningen var som störst med ca. 5000 ton stångjärn per år, sysselsattes ett 75-tal arbetare i smedjan. Tillgång till järnväg fanns via den år 1866 öppnade Köping-Uttersbergs Järnväg (KUJ), senare Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg (KURJ). Järnvägen, vilken var smalspårig, lades dock ned 1966-1968.

Åren 1870-73 moderniserades bruket, vilket bl.a. innebar att det gamla tysksmidet ersattes av det produktivare lancashiresmidet. Samtidigt installerades en blåsmaskin och ett valsverk. Det järn som smederna vid Karmansbo bruk förädlade till tackjärn kom ursprungligen från flera olika masugnar i trakten. Från början av 1900-talet började emellertid merparten levereras från Lienshyttan i Riddarhyttan. Tackjärnet smältes sedan om i smedjans lancashireugnar (vilka är satta i stånd) vid Karmansbo. Smederna framställde genom denna bearbetning ett mycket högklassigt järn, lämpligt för tillverkning av olika typer av redskap, vilket sedan kom att säljas över hela världen. Till Karmansbo bruk hörde även tegelbruk, sågverk och jordbruk. Verksamheten nedlades år 1958.

Stora delar av smedjan förstördes under vårfloden 1977, och det var högst tveksamt om det skulle gå att restaurera den. Man lyckades dock göra det, och sedan 1982 ägs smedjan av Skinnskattebergs kommun och ingår i Ekomuseum Bergslagen.

Kolsva är en tätort i Köpings kommun, Västmanland (Västmanlands län). Kolsva, som ligger 15 km nordväst om Köping, längs väg 250 som i Kolsva kallas Bergslagsvägen. Genom Kolsva rinner ån Hedströmmen.

Kolsva är en bruksort med anor från 1540-talet. Från mitten av 1800-talet expanderade verksamheten kraftigt med stålgjutgods som specialitet. År 1893 bildades Kohlswa Jernverks AB. Skandinaviska Banken övertog samtliga aktier i bolaget 1927 efter några år av ekonomiska problem. År 1985 valde den dåvarande ägaren Gränges att dela upp verksamheten inom företaget. Kohlswa Jernverk upphörde alltså att existera under detta namn, men fortsatte som flera mindre enheter. Kolsva var därmed inte längre beroende av en enda stor arbetsgivare.

Kolsva var centralort i Kolsva landskommun fram till 1970 då kommunen slogs ihop med Köping. År 1986 bildades Kolsva kommundelsnämnd, som en fristående nämnd i Köpings kommun. Kolsva kommundel ansvarar för förskola, grundskola, fritidshem, ungdomsgård, bibliotek, sportanläggningar samt äldre- och handikappsomsorg i Kolsva. I Kolsva kommundel ingår förutom centralorten Kolsva också bland annat Västra Skedvi, Odensvi och Näverkärret.

Skinnskatteberg (Skinnsberg i folkmun) är en tätort i norra Västmanland och centralort i Skinnskattebergs kommun, Västmanlands län.

Samhället, som ligger 55 kilometer nordväst om Västerås, är ett gammalt centrum för gruv- och järnhantering. Skinnskattebergs bergslag omnämns tidigast i mitten av 1300-talet. Sedan järnhanteringen lades ned i början av 1900-talet dominerades näringslivet länge av träindustri. Efter stora nedläggningar och rationaliseringar av träindustrin har fläkttillverkaren Systemair tagit över som den största arbetsgivaren. I Skinnskattebergs herrgård bedriver Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) utbildning av skogsmästare, Skogsmästarskolan.

Varje sommar hålls här en välbesökt körstämma, med såväl körer som soloartister både från Sverige och andra länder.

Ortnamnet, Skynzekkeberge, finns belagt redan i mitten av 1300-talet. I Elof Hellquists Svensk etymologisk ordbok (1922) står att namnet är genitiv plural av skinnsäck,[3] och Erik Tuneld skriver att orten förr hette Skinnsäckeberg.[4]

Snart kom hamrar och hyttor att anläggas på flera platser i området. 1540 omnämns Kyrkebyhytta och 1570 Hendrichs Skrivares hammare. År 1582 anlades en kronomasugn som 1609 kompletterades med en hammare. År 1611 tillkom även en kopparhytta. På 1620-talet lades både kronohammaren och kronohyttan ned.

Genom den rika tillgången på malm och skog i trakten uppstod under denna tiden en mängd bruk: Riddarhyttan, Uttersberg, Baggå, Färna, Karmansbo och Bernshammar.

Skinnskatteberg kom att bli ett av de yngsta bruken. Skinnskattebergs bruksegendom uppstod genom sammanslagning av flera enskilda hyttor och hammare utmed Baggån / Hedströmmen under förra hälften av 1600-talet, och bland dess grundläggare nämns herrarna Hysing (Hising), borgmästare i Köping.

På 1730-talet började greve Fredrik Gyllenborg, ägare till Uttersbergs och Bernshammars bruk, köpa in delar i Skinnskattebergs bruksegendom. Under hans ledning samordnades och utvidgades bruksrörelsen ytterligare på flera sätt. Efter Gyllenborgs död medförde ekonomiska problem att banken nödgades överta egendomarna. Bankokommissarierna överlät år 1771 Skinnskattebergs bruk med därunder lydande hemman till brukspatron Wilhelm Hising (1727-1790), som redan ägde Baggå. Genom hans son kemisten Wilhelm Hisinger kom bruket senare i familjen Heijkenskjölds ägo.

I slutet av 1880-talet omfattade Skinnskattebergs stångjärnsbruk, sågar, kvarnar och tegelbruk vilka taxerades till 629 000 kronor år 1889. Hammardriften hade dock nedlagts 1880 och då ersatts med ett valsverk. År 1907 övertogs ägandet av ett aktiebolag, Skinnskattebergs Bruks AB. Efter att bruksdriften helt nedlagts 1909 tog trä- och sågverksindustrin över som största arbetsgivare i Skinnskatteberg. De största företagen på orten är idag Skinnskatteberg Trä AB (förädling av träprodukter) och Systemair AB (fläktproduktion).

1935 hölls det första svenska mästerskapet i orientering här.

Sista Skiftet i Bredsjö Hytta 28 dec 1962

Sista Skiftet i Bredsjö Hytta 28 dec 1962
Sändes 1963 den 31 december i Kanal 1

 

Carlholms bruk “Det gamla bruket”, från smideshantering till fiberplattor

Det gamla bruket, smideshantering, Karlholmsbruk (år 1947, s/v, 25 minuter lång)
Källa/Credit line: Coop – KF, arkiv och bibliotek

En hemsida om mig och mina intressen. Bland annat släktforskning och körsång.